2008-11-19

Svart & vitt

Tjurstickningen är nu klar! Jag ska bara fästa alla trådar och sedan sy ihop. Inte mycket kvar med andra ord.

Här om kvällen hittade vi säsong 5 av 24 på Coop. Vi slog genast till då vi letat denna hur länge som helst. Så nu sitter vi än en gång och darrar i soffan. Det är svårt att andas mellan varven, av spänning. Då har tjurstikningen kommit till sin rätt, den är enkel och jag behöver inte koncentrera mig på den. Den flyter på av sig självt helt eneklt. Jag haft den som lugnande medel när det varit som mest spännande. Nu känns det nästan lite tråkigt att det är färdigt...

Vänner

Åh vad glad jag blir att ni finns.

Ska ta mig till Af idag och se vad de har att komma med, plus att jag ska besöka lokalen jag vill ha. Allt händer så fort men men... måste ju kanske sätta mig med budgetar och sånt oxå. Suck, vilket inte är min starka sida. Har bara gjort för klubben tidigare och då har vi ju varit några stycken som diskuterat oss fram till den lämpligaste vägen att gå.

2008-11-18

Funderar vidare

Har kontaktat min "person". Hon tyckte att det verkligen var på tiden att någon tog tag i detta. Jag fick många bra råd. Annars kan det ju vara lätt att skena iväg i fantasierna. Jag ser världens finaste lilla butik framför mig. Men det tar kanske ett tag att komma dit. Det går kanske inte att börja på topp utan en måste arbeta sig upp. Jag drömmer mig snabbt bort...

Det råd jag fick av henne var att börja som återförsäljare åt ett märke. Det här är ett stort märke och jag gillar verkligen vad de har att komma med så jag ser inga problem där. Har kontaktat dem och fått veta hur det går till.

Sedan var det ju det här med lokal. Jag tycker själv att jag hittat den perfekta lokalen. Men min "person" tyckte kanske att den låg lite för avsides. Men sedan sa hon å andra sidan är den kanske billig i hyra. Ja och jag vill ju inte ha värsta nya flash lokalen utan gillar det lite gamla. Det tilltalar mig och det är då lättare att skapa en mysig atmosfär. Ska gå dit imorgon för att kolla läget. Se vilka som är hyresvärdar och kanske titta lite på hur lagermöjligheterna ser ut. Den har två stora skyltfönster och det är ju alltid bra. Vad jag vet så blir den ledig i januari... men den kan ju redan vara tagen av någon annan...

Jag har så många tankar kring detta att jag snart tror att jag kommer att explodera. Det svåra är nog ändå marknadsföringen ja och ekonomin. Det är något som jag inte alls känner mig hemma med. Men jag antar att jag kommer att lära mig det oxå. Det är så spännande att jag tror jag döör.

Tillbaka!

Energin flödar igen. Jag känner livsglädjen strömma genom mig. Allt det tråkiga är som bortblåst. Nu vet jag vad jag vill och jag har börjar göra något åt det. Har kontaktat Af. Har kontaktat min "kontakt". Har surfat omkring och skaffat min lite mer kött på benen. Det känns så spännande. Tittar omkring på hemsidor och låter mig inspireras. Jag känner bara hur skaparglädjen har tagit över.

Vill börja med det här nu!

Men allra först, frukost.

2008-11-17

Välkommen hem

Borta bra men hemma bäst heter det ju. Visst ligger det lite sanning i det. Hur trevligt och mysigt jag än haft det och hur roligt det än är att träffa sina systrar så är det skönt att komma hem.

Helgen har varit super, vi har ätit god mat. Spelat spel, promenerat, gått på stan och haft det väldigt trevligt. Jag har köpt mig två nya lampor på IKEA och tre nystan garn varav ett är växtfärgat eller i alla fall gårdsspunnet ullgarn. Jag är väldigt nöjd med mina inköp och tycker att det är orättvist att systrarna som inte är det minsta intresserade av garn och stickning har en så bra butik i deras stad. Medan jag som är intresserad har en mindre bra för att uttrycka mig diplomatiskt.


Gitarrhjälte var i alla fall ett väldigt roligt spel så det kommer nog mest troligt snart att finnas ett exemplar även här hemma hos oss. Jag satt uppe till halv fyra på natten och spelade helt själv. Kunde inte sluta. Var tvungen att klara låten... gjorde jag det. Nej, det var nog för mycket vin i kroppen för det. Men tjurskallen i mig den lever ett eget liv.

2008-11-11

Måndag

Har ätit jordgubbar och glass dödat lite aliens och badgajs. Har dammsugit för sjuttioelftegången den här månaden. Grus och långhåriga hundar är inte den bästa kombon för en som inte gillar att städa. Har stickat på Laminarian, men det har blivit fel så jag har lagt undan och väntar på nya krafter. Har tvättat och packat. Har pussat och tittat på The Persuaders.

Imorgon ska jag upp i ottan, vi åker från Skeå kl 9 så jag måste halka iväg aptidigt så att jag kan krypa fram i 50 kmh ( i fall det är snorhalt). Hade kunnat åka idag, men ville träffa Isäntä innan jag for och då han det ju bli mörkt. Både mörker och halka känns onödigt. Så istället: Morgonstund har guld i mund.

Alltså på "semester" tills på söndag.

Si jo läjter aligejter

2008-11-10

Det är jag som är döden

Det är märkligt vad allt kan röra sig kring eller handla om döden på ett eller annat sätt helt plötsligt. Allhelgona och det lyser så fint på kyrkogården. Jag tänder ljus hemma hos mig. Borde kanske åkt till stan och tänt på graven men hade så mycket förra helgen och nu i helgen jobbade Isäntä och så nästa helg då bär det av till systrarna. Jag önskar att jag ägnade mer tid åt graven. Att jag tog mig dit och pratade med den lite. Mamma pratar jag ju med i alla fall.

Det mesta jag ser på tv för tillfället, ja även bio, rör döden på ett eller annat vis. Någon har en förälder som dött eller barn som dör eller kanske både och. Det är ett ämne som finns runt mig på alla sätt och vis för tillfället.

När jag pratade om det här med en vän för ett tag sedan så började jag fundera kring vad jag saknar allra mest. För det där att inte kunna ringa och prata det har jag liksom vant mig vid nu. Efter tio år så är inte att kunna ringa till mamma något som jag ser som en del av min vardag. Jag pratar med de runt mig istället. Men det jag saknar är kärleken. Kärleken som en känner från en förälder i mitt fall en mamma. Det kan ingen annan människa ersätta eller försöka ge. Kärleken som en mamma har till sitt barn eller min mamma hade till mig den kunde bara hon ge och den saknar jag ofta. Jag saknar hur min mamma sprudlade av liv, hur hon fick alla runt sig att vara glada. Att hon var helt galen. Jag överdriver inte, minns en gång när jag klagade på att hon satt upp en ful gardin i mitt rum. Sa väl något i stil med att "den ser ut som en trasa" med glimten i ögat. Mamma jagar i fatt mig, plockar upp mig och går ut med mig till soprummet. Där hon sedan försöker slänga ned mig i soptunnan. Jag var kanske tolv år eller nåt. Det är en sån grej som bara galna mamma kunde göra.

Snackar en skit är en skit och då ska en längas bort. *ler*

Jag var ju så vuxen tyckte jag när det hände. Men idag tänker jag att jag var ju ungefär i systerJs ålder. Huja. Det är ju inga år alls. Men tiden går och såren är inte längre öppna och variga. Men de finns där och det kommer de nog alltid att göra. För att förlora en förälder är som att förlora en del av sig själv. Den delen som alltid trodde på det en gjorde. Den delen som alltid har kärlek över. Den delen som lyckades stötta utan att det kändes. Som lyckades prata en till rätta utan att en förstod vad som hände.

Min mamma sa alltid, tänk på att du måste träffa rätt kille. Du har så stort behov av kärlek att du måste träffa någon som kan ge dig det. Jag har alltså alltid haft det men nu är hålet dubbelt, för nu måste även mammakärlekenshål fyllas...

Det som varit

Länge sedan sist och mycket har hunnit hända.

Har varit på bio och sett The Orphanage. Trodde att den skulle vara läskig men den var mer skum. I det här fallet inte skum som i dålig eller mysko utan den var skum. Den handlade om att gränsdragningen mellan liv och död inte var så stor. Alla finns runt oss, det gäller bara att känna och se. Det var en spännaden film som passade bra in så här runt Allahelgonsdag.

På tal om det så var det så himla fint här om kvällen när vi var ute och gick. Jag tror att det var ett ljus (minst) på varje grav på kyrkogården nära oss. Det var så vackert, den sluttar lite så du kan ju tänka dig hur fint det var.

Gick med två arbetskamrater till Isäntä på bio. Isäntä var dock inte med, men de är så trevliga så det kändes inte konstigt alls.

Helgen har förlöpt fint, vi har tagit hand om varandra på bästa möjliga sätt och nu känns det bra att börja på en ny vecka. En vecka som har så mycket trevligt med sig. Jag ska åka med pappa ned till Karlstad och hälsa på systerL och systerJ. Det blir hockey, SAIK mot Färjestad. Vilka ska jag hejja på? Jag tror att det här är ett rekord år. Det blir tredje gången jag träffar systerL. Det brukar max vara en gång per år så det här är helt underbart!

Har mer att förtälja men måste kila. Ska träffa M för en prommis och sedan en stickdate.

2008-11-08

Se så, ut med dig!

Det är ruggigt och regnigt ute. Perfekt för tedrickande, bokläsande och stickande. Eller varför inte lite Fallout spelande. Men tyvärr jag är hundägare. Det är bara att ta på sig regntäta kläder och pallra sig ut i regnrusket. Låter nog kanske värre än vad jag tycker att det är egentligen. Tycker det är mysigt att gå ute i regnet. Men det är bara när jag väl tagit mig ut. Så här innan känns det bara motigt och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas klura mig ur situationen.

Missade ridningen igår. Hur kunde jag! Jag förstår det knappt själv, var på stan med Isäntä. Fikade på ett nytt ställe. Har snart provat alla. När vi kom hem hade jag helt glömt bort att jag har min super roliga fredagsaktivitet att se fram emot. Jag fattar inte, det är ju det roligaste på hela veckan och så... helt borta.

Kanske blir det så när jag låter hjärnan tänka ifred?

Ett och annat har jag i alla fall lyckats tänka ihop och kanske blir det bra tillslut.

2008-11-07

Tävling(ar)

Hittade den här trevliga tävlingen hos FNIXens pysselhörna

Hittade en till här Tummelisa.

2008-11-06

Montecore en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

"Ni minns väl Las Vegas stjärnorna Siegfreid och Roy? Under en föreställning attackerades plötsligt Roy av en av deras vita tigrar. Den tigern hette Monecore. Vad den har med nedstående historia att göra får ni själva lista ut.

I Montecore får författaren Jonas Hassen Khemiri, som nyss blivit klar med Ett öga rött, ett mail från Kadir. Denne presenterar sig som bardomskamrat till Jonas far, och på mycket säregen och rolig hemmagjord frans-arabisk svenska uppmanar han Jonas att den här gången ägna sig åt ett värdigare ämne, mänligen att skriva en bok om fadern, den berödme fotografen. Men något är lurt med denne ständigt brevskrivnade Kadir, som alltmer ihärdigt försvarar Jonas pappas handlande. Vem är han? Och vad belv det egentligen av Jonas pappa?"

Nu har jag lyssnat ut den. Sista skivan låg länge och väntade, det var en såndär bok som jag inte ville skulle ta slut. Ville suga lite på karamellen. Den här boken är så mycket, den är fader-barn relation, den är främlingskap, den är underfundig och skrattig. Det tog ett tag innan jag kom in i språket men när jag väl var där fanns det ingen återvändo. Det är ett fantastiskt språk och jag känner ofta igen franskan. Jag har sagt det förr men jag älskar verkligen författare som vågar skapa nytt, som inte har respekt för ordet. Som med helt egna nypåhittade ord beskriver känslan. Det är fint!

Laminaria

Nå här ska ni få se på underverket. Min rosagröna Laminaria.

Fast än skiftar den bara i rosa. Men det gröna kommer snart och jag kan inte riktigt sluta sticka för jag vill se hur det gröna kommer att bli. Tre diagram är avklarade och jag är inne på det fjärde när det är klart har jag bara två kvar. Än med mycket garn kvar så jag får se hur många gånger jag upprepar diagram fyra "Blossom chart". Det är lite spännande när jag får bestämma själv hur mycket det ska vara.

Reparerat mig

Igår när jag vaknade var det som att allt hade vänt. Jag kände mig pigg och glad och mogen att ta tag i livet igen. Jag behövde de två dagarna av sunk. Solen strålade och det var hyfsat varmt så jag skickade iväg ett sms och fick ett svar. Promenadsällskap är alltid att föredra. Kändes lite som förr... Agerade chaufför till Isäntä under dagen. Han var på havsbadet på konferens fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lånade två lyssnarböcker och satte mig med Laminarian igen.

Onsdag det samma som en bra dag.

2008-11-04

måste få...

Jag kan inte hålla mig. När allt känns så här trist måste jag ha något kul att se fram emot. Nåt kul att hålla händerna i. Så tyvärr E min tjurstickning får vila en dag för nu ska jag börja på min Laminaria.

Jag hoppas att denna underbara stickning kommer att lätta alla känslor som svävar i mig för tillfället. Orkar inte riktigt sätta mig ned och sortera dem än. Det kommer väl men just nu måste jag bara göra något kreativ så att hjärnan får tänka i fred.

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri

"Invasion! visar en ny sida av Jonas Hassen Khemiri: pjäsförfattaren, krönikören, novellisten. Här möter vi en rad oförglömliga khemiriska hjältar: Vanja, världens mest sexuellt erfarna parkleksarbetare. Harley, som lever som bäst när hon svajar i broräcket och lovar att aldrig bli som vi andra. Legosoldater i fontänflätor, magiska drakar och pianoterrorister. Och så den gåtfulle multitalangen Abulkasem, på rymmen från Carl Jonas Love Almqvist.

I denna efterlängtade samlingsvolym ingår ett urval av de noveller och krönikor som Khemiri skrivit sedan debuten 2003, och två pjäser: den kritikerrosade Invasion! och den helt nyskrivna Fem gånger gud. Vare sig han skriver kort eller långt, dramatik eller prosa är det samma starka läsupplevelse, en allvarsam lek med språklig finess."

Det går alltid fort att läsa när det är noveller och kåserier. Pjäserna slinker bara igenom. Gillar att läsa i pjäsform kanske för att jag jobbat med det tidigare. Khemiri, jag är inne i ett il och har nu läst alla böcker av honom. Jag gillar hur han leker med orden, hittar på nya ord och med hjälp av de nya orden skapar en bild som blir än mer levande. Av novellerna är det framförallt Oändrat oändligt som fastnar. Men jag gillar även kåserierna. De nya orden och beskrivelserna av utanförskapet.

Tom

Efter att veterinären ringt igår och efter lite letande på internet. Det gav dock inget större resultat. Så har jag och Lakrits legat sked i soffan hela kvällen. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag känner mig bara tom och orkeslös för tillfället. Vill inte att de ska ringa och säga att jag kan jobba. Vill helst inte stiga upp ur sägen. Det kändes så bra med medicinen, att den gav resultat. Nu känns det som att jag inte vet något alls längre. Hon kan bli "frisk" men vi kanske inte kan göra det vi brukar göra. Träna och tävla. Hon kanske måste ha väldigt precisa matdoser och på precisa tider så att tarmkulturen håller sig igång. Inga utsvävningar med andra ord. Men magen kan ju lika gärna klappa ihop oxå tja eller tarmen.

Jag tycker verkligen inte om att inte veta. All min kraft, ork och energi bara försvinner bort. Den som jag skulle behöva till annat. Den finns inte längre.

2008-11-03

Nu vet vi

Idag fick jag äntligen svaret från veterinären. Hon lider av en kronisk tjocktarmsinflammation. För tillfället vet jag inte så mycket mer än det. Veterinären blev glad då hon svarade så bra på antibiotikan så han ville helt klart att hon skulle gå färdigt den kuren. Sedan skulle vi höra av oss när hon ätit mat i tio dagar utan antibiotika.

Känns lite som att vänta och se.

Men stackarn, tänk om hon hade visat lite mer symtom tidigare då hade det hela kanske inte behövt bli kroniskt. Men hon har ju tidigare alltid blivit bra av lite ris och fasta. Då är det inte så lätt att veta. Nåja jag ska inte gräma mig för nu vet vi i alla fall...

Tjurstickar

Helgen har varit olidlig rent kroppsligt. Träningsvärken har handikappat mig. Idag är den mer normal. Jag kan ställa mig upp utan att ta hjälp av händer eller andra människor. Det låter som ett skämt men jag lovar det är helt sant.

Har tjurstickat på min vän E's pulsvärmare. Jag har i stort sett två par klara. De måste fästas trådar och sys ihop sedan kan jag säga att jag har två klara. Men jag måste erkänna en sak. Det enkla ligger inte för mig. Med det enkla i det här fallet menar jag enkel och rak design. Jag skulle vilja vara en sådan som gillade det. Ni vet så där klassiskt som vi säger om svensk design. Men jag måste bara inse att vi kommer inte överrens. Det är bara så enkelt. Som ett bevis på det kan jag ta och förklara helgens tjurstickning. En som gillar att designa det enkla att med små medel hitta något snyggt den skulle gilla helgens tjursstickning. Medans jag bara har suttit och räknat varven, bara tio varv kvar nu. Att sticka rakt upp och ned är inget för mig. Jag vill ha utmaning. Och då menar jag inte utmaningen i att göra det enkla snyggt för den kan jag inte anta. Jag vet inte men min kreativitet sätter sig på tvären och jag tjurstickar. Har lovat att jag ska göra och då gör jag. Det enda jag hoppas på nu är att de som ska använda dem tycker att det blir snyggt. För då känns det i alla fall lite mer värt det.

Jag har lovat mig själv att jag inte får börja sticka med det här ellapixiga garnet förrän jag har tjurstickat färdigt. Två ner en till kvar... Sedan blir det vackerstickning.

2008-11-02

Revansch

Gårdagskvällen blev väldigt lyckad. Jag for dit och glänste! Nog för att jag mest tror att mina nojjor sitter i mitt huvud inte hos andra så känns det skönt att ta revansch. Det blev en massa härligt hundsnack och jag kollade in när de tränade lite lydnad inför dagens tävling. Jag blev så fruktansvärt sugen att jag nästan höll på att gå upp i limmningen. Jag vill ha en hund jag kan träna ordentligt med nu!

Var väl hemma vid elva, de hade upprop kl 0700 så de behövde all sömn de kunde få.

Stickade vidare på mitt uppdrag. Tre svartvita pulsvärare. Ett par är klara och nummer två påbörjade. Har bestämt mig för att jag inte får börja på Laminaran förrän jag har gjort färdigt pulsvärmarna till E och mössan till bror.

Nu ska jag göra mig klar för det är stickcafé idag och jag ser fram emot att besöka det.

2008-11-01

Två paket

Det knackade på dörren, där stod brevbäraren med två tjocka brev. Det ena min beställning det andra en betalning för bland annat ett kort jag fixat till systerL. Världens roligaste släktfoto btw.

Svårt att beskriva känslan av att öppna ett paket och inte veta vad som kommer att ligga i det. Men hon hade verkligen lyckats min fina syster. Alla färger och val kändes helt rätt. Framförallt det finna Ullgarnet från Ullcentrum. Så fin färg.



Det rosa gröna Evillas äppelblom och det regnbågsfärgade har jag beställt själv. De svart, brun gråa Fable ska bli ett par sockar och det röda och gröna ska jag inte boka upp till något särskilt utan de ska jag titta på i bland, känna lite på och vänta tills jag har det rätta projektet.

Tänk att garn kan göra mig så lycklig. Jag sitter och känner och klämmer. Jag tittar på och vill komma på det ultimata. Jag älskar garn, att titta på och känna. Den där stunden innan jag vet vad jag ska göra. Jag älskar garn med färger, som ger liv. Garner som gärna får vara växtfärgade så att de känns än mer levande. Den här lilla högen gör mig så lycklig.