Ser fram emot

Nu sitter C från Umeå på bussen på väg upp till min stad. Det ska bli så trevligt att gå på stan och hänga lite. Hoppas att helgen bär på många små trevligheter.

Nu ska jag gå upp på vinden och rodda fram advents grejorna.

Osynliga sår

Åt frukost tillsammans med ett UR program som heter Osynliga sår. Har inte sett det förr utan råkade bara hamna där. Förstår inte varför det är så. Så klart handlade det om barn som förlorat någon av sina föräldrar. Varför är det så att jag alltid hamnar framför dessa program? Kanske för att jag behöver dem. För att jag inte direkt har någon att prata med om hur det känns. Det var en liten flicka som sa att "jag brukar ofta titta på kort". Det gör jag med, för mig är det det enda som är kvar. Jag har i stort sett ingen, förutom min syster, att prata om mamma med. Det är inte så många som jag träffar som träffat henne om jag säger så. Jag brukar ofta titta på kort. Jag är helt galen i alla de gamla bilderna jag har på mamma, mig och min syster. På min familj. Jag vet att det kanske låter dumt, för jag har ju en familj. Pappas familj. Men den kan inte mäta sig. Den familjen har jag inte vuxit upp med, jag har inte bråkat med den. Jag har inte testat den och stötts och blötts med den. Som pappa sa utan att tänka på det, men det är sånt som gör så ont, när han skulle beskriva hur det var att bo i Singapore så sa han "jag hade ju familjen med mig" Men det var inte hela familjen. Dessa ord som han sa utan den minsta mening att såra gör så ont i mig. För det får mig att känna som att jag inte har någon familj. Jag står utanför. Det kommer jag nog alltid att göra. För en familj är en grupp människor som man vuxit upp/ihop med. Som man känner utan och innan. Som förstår en, som det går att bråka med och gråta för. Jag har nog bara visat min riktiga sårbarhet för min pappas familj en gång och det var när jag blev sårad av en annan. Den sorg jag alltid bär på, sorgen efter mamma. Den visar jag aldrig för någon. Jo för Isäntä och jag skriver om den här men jag har så svårt att prata om den. Jag var tjugo tre år. Kanske är det så att en anses vara vuxen då. Vuxen nog att ta hand om sin sorg själv. Men hur ska en kunna ta hand om den då jag inte vågade gå till min pappa och gråta. Jag hade ingen trygg famn att gömma mig i. Mycket möjligt att jag hade det i verkligheten men jag kände det inte. Min mamma, precis som de flesta andra mammor kan jag tänka mig, kände alltid på sig när det var något. Jag behövde aldrig komma till henne hon kom till mig. Hon kom och frågade hur det var, hon kramade om mig och lät mig bara vara. Jag fick gråta och vara ledsen. Det fanns ingen annan än min mamma som varit den kanalen. Nu var den borta. Vad skulle jag göra? I den situation när jag var som mest sårbar skulle jag vara stark då och säga "pappa kom till mig! Jag behöver dig!" Ta hand om mig. Krama mig och säg att allt blir bra. Säg att du älskar mig och allt sånt som mamma brukade säga. Jag orkade inte det. Kunde inte. Ville konstigt nog inte såra pappas nya familj. Ville inte verka besvärlig för dem. Vara duktig. Helt plöstligt var min enda familj en familj där jag oftast bara känt mig som en gäst. Förstå mig rätt, jag älskar dem alla. Men det är inte så att jag åker hemhem till dem utan jag åker på besök. Jag har inget flickrum som jag kan bo i. Jag vet inte vart allt förvaras och kan inte se om böckerna i bokhyllan bytt plats. Som jag kunde hemma hos mamma. Jag kan inte bara gå och ta mig en macka. Jag vet det är urdumt, de skulle inte bry sig. Men jag...

Jag kämpar med dessa känslor varje dag och varje gång jag åker hem. Jag säger hem trots allt. För det är det enda hem jag har kvar, den enda familj jag har kvar och jag älskar dem. Länge kände jag mig som det svarta fåret i en familj av ekonomer och ingenjörer. Men sakta men säkert har jag fått en budsförvant. Min lillebror, som jag känner igen mig så mycket i. Han brinner precis så som jag brann. Teatern det var mitt, musiken är hans. Jag ser glöden och lyckan i att skapa. Jag känner igen mig.

Det här är nog de viktigaste rader jag skrivit på väldigt länge, de sannaste och jobbigaste. Det ligger en hel hög med snorpapper brevid mig. Tårarna har strömmat och jag har varit tvungen att pausa för att gråta färdigt. Men nu finns de där, på pränt. Mina sannaste och jobbigaste ord. Ord jag är livrädd att de ska såra och skapa ett gap när allt jag vill är att de ska skapa närhet. Det är ord jag inte kan säga rakt ut, för jag har inte den styrkan.

Till min familj - jag älskar er!
Till min mamma - jag saknar dig!

För mycket

För tillfället är det för mycket som pågår. Skitkomletteringar till a-kassan. Varför ska de vara så obstinat krångliga. Jag är helt säker på att jag skickat iväg alla arbetsgivarintyg. För alla perioder. Ändå anser de att det saknas. My god. Sedan ska jag skriva ett intyg för hand och ett till som de vill ha. Det är ju inte så problematiskt för de är ju bara att skriva under. Men arbetsgivar intygen, det tar ju flera veckor för Umeå Kommun att skicka ut ett sånt. Helvetets jävla skit! Jag kommer med andra ord inte att hinna få några pengar före jul! Apa!

Jo sedan till det roliga. Jag håller på att försöka skriva ihop en budget. Men hur svårt är inte det. Affärsplanen eller vad jag ska kalla det är lättare. Så fort jag sätter mig med budgeten tar det bara stopp på en gång jag känner mig helt chanslös. Hur ska jag kunna ta reda på allt som de vill ha reda på. Jag skulle vilja att det fanns ett papper där att som jag behöver räkna in i min budget fanns med.

Det hade nog inte varit så jobbigt om jag inte dagen svärtats ned av min a-kassabekymmer. Om jag ändå kopierat mina intyg innan jag skickade iväg dem så att jag kunde säga att ni har visst fått det där papperet. För jag känner mig helt säker. Men vad gör det, a-kassan har alltid rätt.

Bonjuour Tristesse av Francoise Sagan

"Bonjour tristesse är en sommarlovsberättelse från Rivieran om en sjuttonårig flicka som tillsammans med sin livsnjutande fader drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faders plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet."

Det här är en för mig ovanlig bok att läsa. Brukar inte gilla kärleksintrigerande. Men ska jag tillägga att den här boken känns så verklig. Då författaren näst intill skriver i dagboksform och helatiden erkänner sina egna briser och små skavanker blir berättelsen verklig. Jag kom fort in i historien och ville bara höra mer. Det är intressant att höra en sjuttonåring berätta som sitt liv sina innersta tankar och sedan se hur hennes moraliska eller etiska handlande blir utifrån dessa tankar. Det är en ovanlig beskrivning av den hotade fader-dotter relationen. I den här boken hänger hon upp förlusten i den livsstil som de kommer att förlora. Det är en faschinerande bok och jag tycker du ska ta dig tid att läsa eller lyssna på den.

Baka baka kaka

Det luktar pepparkakor i mitt hem. Degen blev bättre än den blivit på väldigt många år. Det har sin förklaring i att min köksvåg inte väger helt rätt. Den väger 300 g för mycket på allt. Det har alltså inte blivit rätt mängd de tidigare åren. Kan säga att det var lite krångligt att räkna ut hur mycket det skulle vara av allt då jag fick lägga till 300 på allt. Men det var det värt för degen blev helt underbar. Jag njuter av varje kaveltag. Sedan är det kanske inte allra bäst att baka pepparkakor på helt nya plåtar. De är inte så feta så kakorna släpper inte som de ska. Efter två plåtar med smulor kom jag på att jag ju kan smöra plåtarna lite. Då blev det mycket bättre.

Har ungefär halva degen kvar och sitter nu med två fulla burkar pepparkakor. Fortsätter det så här så kommer jag inte att ha burkar så att det räcker.

Samtidigt som jag bakat har jag lyssnat på Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. Det kan nästan inte bli bättre. Lyssna till en god bok, baka peppisar och samtidigt försöka skapa sin egen framtida verksamhet.

Dagens möte

Mötet kändes bra. Han kom med en del värdefulla tankar som genast satte igång mina. Jag fick i uppgift att göra en budget för att sedan återkomma till honom om en vecka. Det känns verkligen spännande att ha någon att bolla sina tankar med. Någon som har erfarenhet och kunnande. Dessutom var han lite hårdare i sitt tankesätt än mig. "Varför ska du inte konkurrera med den befintliga butiken?" Fick mig att fundera lite. Och visst kommer jag att konkurrera, för jag kommer att ha så mycket bättre produkter. Men jag kommer inte att konkurrera på så sätt att jag har samma produkter. I morgon ska jag sätta mig med budgeteriet. Antar att det kommer att bli en hel del telefonerande då jag måste skaffa mig lite koll.

Det kittlar dödsskönt

Har tittat på webkarta, så jag tror jag hittar. Har ätit världens godaste hembaktabröd till frukost. Grovlimpa i värsta kavringstil. Fast godare. Krispig yta och helt mjuk på insidan. Har tittat mig omkring för att komma på om jag missat nåt. Fjärilarna dansar tango i min mage.

Idag ska jag träffa en man från Företagarcentrum här i stan. Det är nu det gäller. Tänk om han inte gillar min ide?

Ska även försöka få tag på kvinnan på AF. Har föröskt några dagar men hon är inte lättast i världen att komma fram till. Mycket möten och annat shit.

Det kittlar dödsskönt i kistan...

Snö i sinnet

Idag är det mindre än en månad kvar till jul. Det känns overkligt på något sätt. Sitter och knåpar på en önskelista men vet inte riktigt vad jag ska önska mig. Har i stort sett allt jag vill ha. Det snöar ute, jag ska baka matbröd och sedan göra pepparkaksdeg. Mumms.

Har inte så mycket att säga idag, än i alla fall.

Det snöar och jag känner mig lätt i sinnet. Ska snart ut och vädra mig och de fyrbenta.

Lakritstrollet

Tio dagar utan medicin har gått. Lakrits har hållit sig bra i magen. Börjar få tillbaka livsgnistan. Pälsen har börjat blänka lite igen. Hon vill göra saker. Har börjat gå långpromenader.

Tio dagar utan medicin innebär samtal med veterinär. Med halsen i en knut ringer jag dit. Får prata med min trevliga veterinär. Han säger det jag vill höra. Det verkar bra. Det låter fint att hon svarat så bra på medicinen. Lakrits ska få äta specialmat en månad till sedan så kanske jag kan byta tillbaka till det gamla vanliga. Under den här månaden får hon inte äta något annat. Frågade om köttbulledoftande mat. Men det tyckte inte veterinären. "Ge hennes mage lugn och ro att läka." Då gör jag det. En månad hit eller dit gör ju inte så mycket. För efter det så kanske jag i alla fall kan ge godmaten som godis. Godmaten smakar fisk. Mumms säger svarta hunden.

Oroliga matte känner ändå att vintern är rätt tid att ha en hund på konvalescents. Oroliga matte pustar ut och känner att lugnet börjar ta över och oron försvinna.

Helgen

i all korthet

Fredag- ytterligare några avsnitt av "24"

Lördag - paniik telefonen ringer halv tio. Isäntäs bror med familj är påväg. De kommer om ca en timme. Men så trevligt. Brorsdotter E spelar Gitarr Hjälte tills fingrarna blöder och bandet skaver i nacken. Treåriga A provar han med. Sedan en sväng på stan. E svamlar på och jag svamlar med. Vi svamlar mest hela tiden. Hemma igen, middag och sedan kommer M för en spelkväll. Det blir så klart Talisman eftersom jag får bestämma. Trollet vinner. M kilar iväg på jobb och jag ställer mig med gitarren framför tvn. Ska klara hela banan på easy, så är det bara. Märker tydlig skillnad i koncentrationen. När jag spelade på dagen fick jag sällan under 97% men så nu när jag var lite trött så gick den ned till 88% eller nåt. Trötthet är inte bra för blivande gitarr hjältar.

Söndag - paniik telefonen ringer typ halv tio. S &J är på väg hem från Luleå och ville så klart komma in på en kopp kaffe. Fram med kaffe och lussebullar och så får vi en trevlig stund med gamla vänner. Resten av dagen ägnas åt pusselbyggande, spelande och stickande.



Pusslet är ett inköp från någon 2:a hands butik. Öppnat. Som ni ser saknas det tre bitar. Men jag har lagt 1497 bitar på rätt plats så de sista tre skulle nog de oxå hittat hem. Kanske ett tips för någon konstnär att lägga ofullstädiga pussel. Det är ju trots att väldigt få saker i livet som blir helt fullständigt färdiga. Jag är tex inte färdiglärd.



Helgens stickskörd. En pulsvärmare av vardera. Jag gillar den gråa men inte den gröna så det kommer jag nog att repa upp. Tror inte att jag skulle använda dem helt enkelt. Men det var roligt att sticka en i alla fall. Det är lite spännande att sticka efter mönster, två svarta en grön tre svarta fyra gröna osv. Det gäller att inte tappa bort sig.

Hej Nostaradamus av Douglas Coupland

Hej Nostradamus av Douglas Coupland
"Cheryl sitter i skolmatsalen och skvallrar med sina kompisar när tre pojkar stormar in och börjar skjuta vilt omkring sig. Jason, Cheryls pojkvän, är den som slutligen får stopp på vansinnesdådet. Men då är det ändå försent. Cheryl är redan död.

Hej Nostradamus är en gripande bok om hur en ohygglig skolmassaker kommer att påverka några människors liv för all framtid. Om varför vissa blir helgonförklarade och andra brännmärkta. Det handlar om gott och ont, om livet efter döden och om trons kraft - både den destruktiva och den helande. Framförallt handlar det om livet, varför man klamrar sig fast vid det trots att det kan verka meningslöst."

Det var baksidestexten. Har läst mycket av Douglas Coupland med blandat resultat. Den här måste jag säga är nog en av hans bättre. Inte bara för att den är väldigt lättläst, det känns knappt att en läser när en sitter med boken. Helt plötsligt har det gått 50 sidor och det känns knappt. Jag tycker oxå att det är skönt med böcker som skildrar helt vanliga männsikor. Har läst mycket deckare med super poliser och värstingmördare. Då är det skönt med helt vanliga männsikor med helt vaniga problem. Även om orsaken - skolmassakern - är en ovanlig en. Han skriver om människors skörhet och vilja. Det är en fin och obehagligbok på en och samma gång.

Lektion tre

Igår var det dags igen. Har nu missat två ridlektioner på raken och ville inte missa en tredje. Jag blev tilldelad Karlsen. En Tinker"ponny". Han är otroligt snäll och skötte sig fint, bortsett från att han inte ville röra på sig. Så det där med fint går ju att diskutera. Tillslut fick jag låna en pisk av en av tjejerna. Jag gjorde inget annat än att mana på honom. Jag tror jag är lite för snäll, vill helst inte använda pisken. Det är nog hundmänniskan i mig som inte vill ta till hårdhandskarna när vi "tränar". Jag vet att det inte går att överföra på samma sätt och att pisken inte är något elakt verktyg om den används rätt. Men det känns liksom fel. Nå jag har har fått träna bålmuskulaturen ordentligt.

På grund av min såskopp till häst så blev det lite trångt bakom oss. Tjejerna hade svårt att hålla avstånden och en häst blev lite sur och högg mot en annan. Vilket ledde till att den hästen blev lite rädd och krumbuktade. Lilltjejen flög av och gjorde sig lite illa. Karlson mitt snälla tröga lok till häst tvärstannade. I all godhet, kanske oxå lite lathet. Men jag tror att han är en såndär häst med ett stort slött hjärta. Han stannade och visade mig att jag inte behövde oroa mig för ett upplopp från hans sida i alla fall. Efter det tumultet var över fick jag låna tjejens pisk och det blev lite mer fart på Karlsson på taket. I övrigt var lektionen väldigt bra och jag kände mig nöjd, bortsett från att jag inte fick bukt på trögheten. Det enda jag inte riktigt vågade var att galoppera. Det satt liksom i lite från förra gångens hoppning. Men jag fick honom att ta tre galoppsprång och sedan ville jag inte bråka mer. Jag kände att jag inte rikigt vågade. Vi var många som avstod.

När lektionen var över kom en av tjejerna fram till mig och gav mig lite tips och råd. Typ han brukar vara väldigt seg så du måste visa från första stund att du vill att han ska ha fart. Jag tycker det är urcharmigt och tar tacksamt emot dessa råd. "Det var första gången du red honom nu va?" Alltså de är inte taskiga utan förstår vad som är orsaken. Hur fint som helst.

-12 och aldelens underbart

Klockan är nio och det är lördagsmorgon. Jag har precis kommit in från en morgonpromenad med hundarna. Det är - 12 grader ute och jag älskar det! Lite snö har fallit i natt så världen känns tyst, tyst och vit. Inne luktar det fortfarande lussebullar efter gårdagens bak, nu väntar pepparkakor. Jag längtar efter nästa söndag då jag får mysa för fullt med lampor och stjärnor.


(Egentligen är jag rent principiellt emot att ha en betlehemstjärna i fönstret. Jag har inget Jesus barn som väntar på dyra gåvor i mitt hem. Men det är ju så mysigt att jag inte kan låta bli. Blundar för mina principer.)

Bradag

Dagens dag har varit bra. Men innan jag går in på det så måste jag bara berömma ICA för deras supersmarta direktrabatt. Alltså jag är så trött på att det mesta som kommer i reklam från dem är köttprodukter på ett eller annat sätt. Men nu på det är viset får jag bara sånt jag vill ha. Jag har bara haft tur och den här gången tror jag nog att de prickade rätt med varenda produkt. Bara sånt vi brukar köpa! Jag blir så glad, förstår inte varför de inte gjort detta tidigare. Jag vill inte ha skinka billigare eller mamma scans äckelbullar eller nåt annat köttigt. Nu får jag som jag vill, alla rabatter är riktade till mig. Leendet sprider sig.

Annars har jag varit på veckans andra långprommenad med hundarna, i måndags var jag ute i ca 1 och en halv timme idag en timme. Nu är kanske inte det så märkvärdigt om det inte vore för att Lakrits varit dålig. Det här är första gången som hon orkar med två så pass "långa" promenader utan att vara helt slut efteråt. Dessutom så tränade vi lite igår och en näve med mat till verkar funka det oxå. Yeii, mitt hjärta glädjehoppar. Kanske kan vi klara det här.

Sedan har jag gjort det där tråkiga ni vet, städat. Blärk. Men det gäller att passa på när det är läge. För nu när det är kallt ute, inte halt. Är det läge. Det betyder inget sand på vägen. Vilket betyder ingen sand här hemma. Så jag storstädar och hoppas på att det ska hålla sig rent mer än en halv dag. Jag hoppas så klart även på att det ska hålla sig kallt. För det brukar betyda mindre smuts hemma. Jag gillar vintern! Vinter likamedmindreskithemma.

Ska låna GitarrHjälte III från Isäntäs jobb. Jag vet vad jag kommer att göra i helgen. Mohahah.

Svart & vitt

Tjurstickningen är nu klar! Jag ska bara fästa alla trådar och sedan sy ihop. Inte mycket kvar med andra ord.

Här om kvällen hittade vi säsong 5 av 24 på Coop. Vi slog genast till då vi letat denna hur länge som helst. Så nu sitter vi än en gång och darrar i soffan. Det är svårt att andas mellan varven, av spänning. Då har tjurstikningen kommit till sin rätt, den är enkel och jag behöver inte koncentrera mig på den. Den flyter på av sig självt helt eneklt. Jag haft den som lugnande medel när det varit som mest spännande. Nu känns det nästan lite tråkigt att det är färdigt...

Vänner

Åh vad glad jag blir att ni finns.

Ska ta mig till Af idag och se vad de har att komma med, plus att jag ska besöka lokalen jag vill ha. Allt händer så fort men men... måste ju kanske sätta mig med budgetar och sånt oxå. Suck, vilket inte är min starka sida. Har bara gjort för klubben tidigare och då har vi ju varit några stycken som diskuterat oss fram till den lämpligaste vägen att gå.

Funderar vidare

Har kontaktat min "person". Hon tyckte att det verkligen var på tiden att någon tog tag i detta. Jag fick många bra råd. Annars kan det ju vara lätt att skena iväg i fantasierna. Jag ser världens finaste lilla butik framför mig. Men det tar kanske ett tag att komma dit. Det går kanske inte att börja på topp utan en måste arbeta sig upp. Jag drömmer mig snabbt bort...

Det råd jag fick av henne var att börja som återförsäljare åt ett märke. Det här är ett stort märke och jag gillar verkligen vad de har att komma med så jag ser inga problem där. Har kontaktat dem och fått veta hur det går till.

Sedan var det ju det här med lokal. Jag tycker själv att jag hittat den perfekta lokalen. Men min "person" tyckte kanske att den låg lite för avsides. Men sedan sa hon å andra sidan är den kanske billig i hyra. Ja och jag vill ju inte ha värsta nya flash lokalen utan gillar det lite gamla. Det tilltalar mig och det är då lättare att skapa en mysig atmosfär. Ska gå dit imorgon för att kolla läget. Se vilka som är hyresvärdar och kanske titta lite på hur lagermöjligheterna ser ut. Den har två stora skyltfönster och det är ju alltid bra. Vad jag vet så blir den ledig i januari... men den kan ju redan vara tagen av någon annan...

Jag har så många tankar kring detta att jag snart tror att jag kommer att explodera. Det svåra är nog ändå marknadsföringen ja och ekonomin. Det är något som jag inte alls känner mig hemma med. Men jag antar att jag kommer att lära mig det oxå. Det är så spännande att jag tror jag döör.

Tillbaka!

Energin flödar igen. Jag känner livsglädjen strömma genom mig. Allt det tråkiga är som bortblåst. Nu vet jag vad jag vill och jag har börjar göra något åt det. Har kontaktat Af. Har kontaktat min "kontakt". Har surfat omkring och skaffat min lite mer kött på benen. Det känns så spännande. Tittar omkring på hemsidor och låter mig inspireras. Jag känner bara hur skaparglädjen har tagit över.

Vill börja med det här nu!

Men allra först, frukost.

Välkommen hem

Borta bra men hemma bäst heter det ju. Visst ligger det lite sanning i det. Hur trevligt och mysigt jag än haft det och hur roligt det än är att träffa sina systrar så är det skönt att komma hem.

Helgen har varit super, vi har ätit god mat. Spelat spel, promenerat, gått på stan och haft det väldigt trevligt. Jag har köpt mig två nya lampor på IKEA och tre nystan garn varav ett är växtfärgat eller i alla fall gårdsspunnet ullgarn. Jag är väldigt nöjd med mina inköp och tycker att det är orättvist att systrarna som inte är det minsta intresserade av garn och stickning har en så bra butik i deras stad. Medan jag som är intresserad har en mindre bra för att uttrycka mig diplomatiskt.


Gitarrhjälte var i alla fall ett väldigt roligt spel så det kommer nog mest troligt snart att finnas ett exemplar även här hemma hos oss. Jag satt uppe till halv fyra på natten och spelade helt själv. Kunde inte sluta. Var tvungen att klara låten... gjorde jag det. Nej, det var nog för mycket vin i kroppen för det. Men tjurskallen i mig den lever ett eget liv.

Måndag

Har ätit jordgubbar och glass dödat lite aliens och badgajs. Har dammsugit för sjuttioelftegången den här månaden. Grus och långhåriga hundar är inte den bästa kombon för en som inte gillar att städa. Har stickat på Laminarian, men det har blivit fel så jag har lagt undan och väntar på nya krafter. Har tvättat och packat. Har pussat och tittat på The Persuaders.

Imorgon ska jag upp i ottan, vi åker från Skeå kl 9 så jag måste halka iväg aptidigt så att jag kan krypa fram i 50 kmh ( i fall det är snorhalt). Hade kunnat åka idag, men ville träffa Isäntä innan jag for och då han det ju bli mörkt. Både mörker och halka känns onödigt. Så istället: Morgonstund har guld i mund.

Alltså på "semester" tills på söndag.

Si jo läjter aligejter