Hej vad det går

Shhiit vad det är mycket nu.

Äntligen har jag fått komma igång med skoleriet. Jag vickar för fullt på en av stadens högstadieskolor. Det är verkligen hur kul som helst, även om de är hormonstinna och super duper skoltrötta. Jag bara önskar att jag hade mer att ta fram, ni vet äss i rockärmen. Hoppas jag får fortsätta till hösten för då kommer jag ju att tvingas till att göra lite planer kring olika ämnen. Kul kul, det ser jag fram emot.

För tyvärr fick jag inte i jobbet i Ö-vik. De skrev att jag var en av de som de övervägde att ta med men att det inte blev så just nu. Men de ville mer än gärna behålla mig i rullarna om de behöver anställa senare. Vilket ju känns fint i hjärtat i alla fall.

Huvudsaken är ju ändå trots allt att jag får komma ut och jobba och jag är väldigt nöjd med att få komma ut och vicka. I love it. Blir vi kvar här till hösten så ska jag tamme tusan se till att jag får vicka lika mycket som jag gjort de här senaste veckorna. Helst skulle jag väl vilja ha ett lite lägre vick så att jag fick planera lite själv oxå. Åh vad jag älskar att sätta gränser och gorma, att säga nej inte det och sätt dig ned och var tyst. Att känna hur de brinner för den industriella revolutionen och känner någon slags förståelse för vad som hände.

Nä nu ska jag sluta, det är faktiskt kul. Men så klart skulle jag vilja jobba med samma klass ett lite längre tag så att jag fick planera och bygga lite relation, inte bara skrika och gorma som är vikarens lilla lott. I alla fall för mig, jag ser väl så liten å ofarlig ut att de tror att de kan köra över mig hur som helst. Men det går inte. Eller jag lär mig i alla fall för varje dag som går hur jag ska hantera dem.

Ordning och reda löning på fredag.