Vad många år, dagar, minuter och sekunder som gått.
Den allra första tiden trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Jag var som vanligt stark utåt, men på insidan så var allt trasigt. Jag var arg, frustrerad och oerhört ledsen.
Idag över tio år senare har jag bara sorgen kvar. Saknaden efter dig min älskade mamma. Jag lever med den varje dag, den har blivit en del av mig.
Ibland så tänker jag att jag borde presentera mig så:
"Hej jag heter Anna och jag bär på sorg"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar