"Vad hände?" frågade jag henne. "Ni hade ju varit tillsammans så länge? Vad hände? "Jag vet inte" svarade hon. "Jag vet faktiskt inte." Den här dialogen kan tyckas orimlig. Vi är alla ständigt invecklade i en mängd olika betydelsefulla förhållanden, och ändå ägnar vi så lite tid åt att fundera över vad det är som gör att de fungerar. Vi umgås till exempel varje dag med med personer som har stor betydelse för vårt välbefinnande, så som maka/make, föräldrar, döttrar och söner. Lättsinnigt betraktar vi vår samvaro med dessa som något självklart. Att de skulle ha något verkligt inflytande på våra liv tycks inte bekymra oss nämnvärt. Vi vill inte inse att de har makt att ge oss såväl skratt som tårar, lycka eller förtvivlan. Samma sorglösa inställning smyger sig omärkligt in i våra relationer till arbetskamrater, grannar och vänner. Vi litar helt på att våra förhållanden sköter sig själva. De flesta av oss har aldrig känt behov av att närmare granska sin relation till andra människor eller försökt komma till insikt om att vad vi känner, vad vi säger och vad vi gör påverkar dessa. Det är absolut nödvändigt att ta itu med den saken. Våra relationer påverkar vår psykiska hälsa, vår roll i samhället och i familjen, våra vänner och dem vi älskar och de grupper som vi hör samman med.
“Folk har alltid hemligheter det gäller bara att lista ut vilka.
Den 22 september 1966 försvinner sextonåriga Harriet Vanger spårlöst. Nästan förtio är senare får journalisten Mikael Blomqvist ett ovanligt uppdrag. Han kontaktas av industriledaren Henrik Vagner som vill att han ska skriva släkten Vagners historia. Släktkrönikan är dock bara en täckmantel för det verkliga uppdraget: att ta reda på vad som egentligen hände med Harriet. Mikael, som nyligen har blivit åtalad och fälld för förtal, känner att han behöver en paus från sitt jobb på tidskriften Millenium och åtar sig jobbet. Han får hjälp av den unga, struliga datahackern Lisbeth Salander. Tillsammans börjar det omaka partet att gräva i familjen Vagners förflutna och möter en mörkare och blodigare historia än vad de någonsin kunnat föreställa sig…”
Det här är baksidestexten till Män som slår kvinnor av Stieg Larsson. Jag hade hört mycket gott om dessa böcker och efter att ha läst den första boken så kan jag inte annat än att hålla med. Jag läste i stort sett ut den på tre dagar. Den är kanske inte så spännande, men den är extremt välskriven och det går inte att sluta läsa. Det som jag tycker är allra bäst är att jag själv börjar tänka hur jag ställer mig i de moraliska och “feministiska” frågeställningar som dyker upp. Det handlar trots allt mycket om mäns våld mot kvinnor. Det som författaren gör så bra är att de två huvudkaraktärerna inte är varandras motsatser när de tar ställning. Mikael har en lite äldre och vanligare tankegång medan Lisbeth är lite mer radikalfeministisk och därför enligt mitt tycke mycket mer intressant *ler* Jag gillar böcker som utmanar mig att tänka…
Till er som inte läst boken, gör det! Har redan varit nere på stan och fixat den andra boken i serien.
Helt klart en perfekt sommardeckare för dessa regniga dagar…
Sedan var det dags för bröllop, Isäntä's kusin. Alltså vackrare plats att ha en vigsel på går nog inte att finna. Pirrtivuopio hette byn och den ligger vid foten av Kebnemassivet inte långt från Nikkaluokta. Så fort jag framkallat korten så ska ni få se. Kortet här visar vägen fram till Nikka bara för att ni ska få en liten förståelse för hur vackert det var. Vigseln var som vilken annan vigsel, lite för mycket Gudsprat för min smak, men vacker. När jag gifter mig blir det med en borgelig vigselförättare. Men jag fick chans att se en och annan kolt *ler*
Ja ja nu har jag muttrat färdigt. För att göra mig av med lite frustration gick jag en lång och skön promenad. Gick genom skogens härliga ljud, följde bäcken. Förföljdes av myggen. Hittade hjortronkart och hönsbärsblommor. Det är den vackraste av blommor enligt lillaA. Jag blir lycklig av en stor bukett plus att de ute i naturen verkligen förskönar sin omgivning. Det skira vita med den vackra grönfärgen och så den svarta lilla rosen i mitten. Så vackert! Den dagen jag ska gifta mig ska min bukett bestå av hönsbär.
