35. Sandängestranden

... eller Gläntan som den kallas i folkmun. Vi var här i somras med P&L då var det förstås för att sola och bada. Igår när jag var där var det för att se mig omkring, för att jag och hundarna skulle få motionera på ett nytt ställe. Eller tja nytt för dem i alla fall. Det är otroligt vackert här och sandstranden är hur lång som helst. Hundarna blev lyckliga och så även jag. Det är något särskilt med havet på hösten. När det blåser och vågorna går.

I bakgrunden syns Haraholmen och hamnen.

Vilka färger! Skulle mer än gärna ha ett garn med dessa färger.

Tänk att det ska vara så svårt att titta på fotografen.

Mormors soffa -00

När jag fyllde år fick jag en bok av M&S, boken heter Pitemål och det är en natur-, kultur och fritidguide över Piteå. Den är helt perfekt. För jag kan studera den och sedan utforska nya ställen med hundarna. De får roligare promenader och jag får upptäcka små pärlor. Jag kommer i fortsättningen att skriva om varje nytt ställe jag upptäcker.

22. Degerberget

Dagens utflykt gick till Degerberget. Vi tog oss upp via lite rullstenar som måste ha blivit lämnade av isen för länge länge sedan.

På toppen fanns ett militärt utkikstorn som Isäntä var tvungen att undersöka.

Jag är ju då lite höjdrädd så jag stannade på backen. Men det här var vad jag såg. Inte så illa det heller.

Kanske att jag klättrar upp nästa gång. Här uppe fanns en väldigt fint placerad grillplats. Vi gick ned för berget för att undersöka skogen och när vi kom tillbaka var grillplatsen upptagen. Fast vi hade ju inte med oss något fika heller så det känndes helt ok att lämna den och gå vidare.

Hit kommer vi nog att återvända.

64. Eliasleden

Den här dagen blev hur underbar som helst. . Det var Eliasleden som stod på menyn. Stigen gick brant uppför och när vi gått ungefär hälften kom vi fram till en grotta. Där hade för länge sedan en Elias "bott" och förvarat sitt tjuvgods. Någa ur sällskapet klättrade ned i grottan där ibland Isäntä, själv stannade jag på berget då hundarna redan var allt för oroliga. De gillar inte då människor bara försvinner så där. När grottan var utforskad fortsatte färden uppåt och tillslut vara vi uppe på Larssonsberget. Där gjorde vi upp eld och krillade korv, ost och bananer med choklad och nötter.



Jag läste i boken Pitemål att det går att fortsätta leden ytterligare en bit att den allt som allt är 3 mil lång. Kanske något för en annan dag. Men idag då solen sken så var det här precis lagom.