Hej mamma
Jag har nu hunnit bli 35 år, fyller 36 i år. Det är mycket positivt som hänt i mitt liv sedan vi sist sågs. Jag har en underbar partner och tre mysiga hundar, som du för övrigt skulle älska. Vet ju hur mycket du tyckte om djur. Jag har flyttat ännu längre norrut och trivs med vintern runt mig. Det är något som lockar med den.
Jag är utbildad gymnasielärare, det kom kanske inte som någon större chock. Jag har ju sagt sedan jag började skolan att jag skulle bli lärare. Det som kanske kommer som en chock är att jag fortfarande inte har något jobb. Det är inte för att jag är lat! Jag vet att du tycker att jag är det ibland. Men jag söker allt jag har kompetens inom. Har väl helt enkelt inte tillräckligt med kontakter.
Jag saknar dig i stort sett varje dag. Saknar att ha någon att prata med. Någon som förstår mig. Saknar hur du brukade stryka mig över håret eller på ryggen. Saknar hur du brukade säga "Men Anna då!" Med den där lite raspiga rösten. Saknar ditt skratt och din levnadsglädje. Det går inte en dag utan att du finns här med mig.
Du har inte heller träffat D. Han är bra för mig. Han tar ned mig på jorden när jag svävar iväg för mycket. Du vet ju att jag har en tendens att drömma mig bort. När drömmarna blir lite för stora så finns han där och plockar ned mig några steg. Han tar hand om mig på alla sätt och vis och du skulle känna dig trygg. Det skulle vara intressant om ni hade träffats, då ni i mångt och mycket är varandras motsatser. På så vis kanske jag och D oxå är det. Vilket kanske är det som är bra. Du skulle tycka om den kärlek han ger mig det är en sak som är klart.
Ibland så brukar jag fundera kring vad som skulle ha hänt mig mig om du varit här. Hade jag varit en annan person då? Du hade alltid en makalös förmåga att hitta det som jag brann för och sedan få mig att göra det. Jag har inte riktigt den förmågan utan dig. Jag tror nog att jag hade gjort något annat. Jag hade kanske fortfarande jobbat med teater. Kanske hade jag varit psykolog eller dramapedagog. En sak är säkert att jag hade varit en Anna med större självkänsla och mer attityd. Jag hade vågat mer och vetat att jag alltid hade ditt stöd. Du hade så där mirakulöst vetat när du skuller ringa och när jag behövde dig. Du var makalös på det.
Det jag ville säga är trots allt att jag har det bra. Jag saknar dig, det är självklart. Det kommer jag nog alltid att göra. Men jag har det bra.
Älskar dig
din A
3 kommentarer:
Hej på dig. Det var en fin text och en fin bild av ditt liv just nu. Och en fin beskrivning av din mamma.
En hel hög kramar!
Jag sitter bara och tänker att du nog ska hitta den där kraften inom dig själv istället. Och din mamma finns runt omkring som inspiration. Lyssna på dina knäppa idéer. Även luftslott kan bli fina hus. Bara man plockar ner dem på jorden - som D säkert hjälper dig med :) Nä, jag tycker verkligen du ska göra något av dina idéer. Jag är säker på att de är många och att de går att leva på! På ett eller annat sätt. Och du kan ju alltid ställa frågan: "Vad skulle mamma säga om detta?"
Kramis!
Får alltid tårar i ögonen då du skriver om din mamma. Så otroligt fint att skriva ett brev till henne.
Kram!
Skicka en kommentar