Blärk!

Hur kan det bli så här?

Känner bara frustration...

14 grader

Va det går ju inte att beskriva 14 grader och solen fullkomligt sprutar ut sitt sken över stan.

Jag är mållös!

Upps och ners

Så en ny vecka. En fullproppad vecka med aktiviteter varje kväll. Det är trevligt. Bara fredag jag inte har något inbokat.

Annars har funderat mycket över livet. Inser hur mycket min livssituation påverkar mig och min omgivning. När jag har dåliga perioder dvs när allt bara känns hopplöst och trist, när det inte finns några jobb att söka ens. Då blir allt jobbigt, jag hittar fel och brister hos min sambo. Han som försöker göra allt för att jag ska vara glad och lycklig. Men inte är jag nöjd med det då inte. Nä jag tycker att han ställer skorna på fel ställe eller vänder sin tandborste åt fel håll. Som ni förstår dessa saker har inget med verkligheten att göra. Det är bara min frustration som måste ut på något sätt och då blir det dessa små futtiga irritationer som blir min ventil. Det kan gå så några dagar då jag går omkring och stör mig, sedan kommer jag på varför och då försvinner allt. För jag vet ju att det bara hänger på mig. Söker jag de jobb jag kan så gör jag ju allt jag kan. Jag kan inte göra mer än det. Dvs jobba gratis eller nåt. Har hittat ett städjobb jag ska söka nu oxå. Bara för att ha något att göra. Kanske underlättar det min vardag... eller nä knappast men i alla fall så kanske det känns bättre. Det finns inget tristare än att vara arbetslös, speciellt när det inte finns några jobb inom det yrket en utbildat sig... *djup suck*

Nä nu ska jag sluta vara sån, igår hade vi en väldigt mysig dag. Åkte ut till havet och fikade. Det är sådana saker som förgyller och gör ens dagar så mycket trevligare. Det behövs inte mycket men någon timme här och där.

Vi har även börjat planera inför sommarens små utflykter och det känns väldigt trevligt. Det börjar närma sig nu, allt går så fort. Nä nu babblar jag bara. Tror att jag ska sätta mig med spelet igen, Neverwinter nights. Myyycket trevligt!

En katt är EN katt

Var på kattutställning. Fylld till bredden av smågalna kattmänniskor. Burar prydda med spets, rosetter och blommor. Värst var perser längan.

Bäst var kvinnan som var så extremt fult kädd. Såg henne bara bakifrån och det är nästan så att jag är tacksam för det.

Har hittat en ny favorit bland de olika kattraserna, Somalin. Den röda ser ut som en liten ekorre. Hur söt som helst. Synd att D är allergisk annars skulle jag börja spara på en gång.

Ja men det var en erfarenhet som jag inte skulle vilja vara utan.

Studs

Dagens kändisspan; hela Bounce gänget var och fikade på Waynes med mig och C idag. Eller med ovh med... vid bordet brevid i alla fall...

Självkännedom

Samtidigt som jag ställer frågan "Hur skulle du beskriva mig för andra?" funderar jag på hur jag skulle beskriva honom. Kommer fram till snäll, omtänksam och lat. Han tittar upp på mig, säger underbar samtidigt som han ritar ett hjärta på min mage. Blicken jag får är till bredden fylld av kärlek, knappt så att jag klarar av att ta emot den. Plötligt ändras den till en busig blick och han säger "Du skulle beskriva mig som lat". Skrattet bara bubblade fram.

Han känner mig, jag honom och han sig själv...

Spring i benen

Just det här två benen, faktiskt både ett höger och ett vänster, hade lite svårt att komma överens med resten av kroppen. Eller framförallt kanske med huvudet. Det är ett segt och trött huvud som mycket hellre sitter framför tv:n och spelar spel än att göra det som benen allra helst vill. Röra på sig. Om ni någon gång hört uttrycket 'spring i benen' så stämde det på pricken in om en skulle beskriva det här benparet. Både det högra och det vänstra ville inget annat än att vara ute och springa och röra på sig. Benen längtade varje dag efter promenaderna som de visste skulle komma. Kroppen hade trots allt skaffat sig två hundar och de måste ju i alla fall ut och röra på sig. Benen tyckte att det var väldigt smart av kroppen att skaffa dessa fyrbeningar som så gärna var ute och rörde på sig.

Efter veckor av övertalning så har benen lyckats få till någon slags deal med resten av kroppen. De har fått börja träna på gym. Två gånger i veckan får de komma iväg och springa på löpband, cykla, gå i trappmaskin eller ro. Det benen gillar allra mest är att gå i trappmaskin för då är de verkligen trötta. När den lata kroppen kommer hem och bara vill sitta i soffan så är benen för en gång skull ganska nöjda med det. Det som är värst är att det här börjar bli en vana för benen, men dock inte för resten av kroppen. När benen inte får komma iväg till gymmet börjar de protestera. De kan tex vägra gå hem när de är ute på promenad. De kan oxå smidigt lyckas övertala kroppen att det inte alls är så jobbigt att fara ut och jogga.

Idag är en såndan dag då benen lyckades, den lata överkroppen och huvudet tog på sig löparkläder och skor. Började hurtigt att springa då benen med allra bästa övertalningsförmåga sagt att det inte skulle vara något som helst problem. Men så fel de kunde ha, efter bara EN backe hade överkroppen så ont i halsen att den knappt kunde andas. Det var något benen inte hade tänkt över, kylan. Benen borde ha tagit med i beräkningen hur svag överkroppen är och minsta lilla kyla svider i halsen på den och halsen svullnar igen. Men då slog kroppens tjurighet in, det är inte ofta, benen blev nästan förvånade. Överkroppen kämpade på som bara den trots smärta i halsen och nedsatt andningsförmåga.

När allihopa kom hem igen så var benen ändå rätt så nöjda. Plus att de visste att de skulle få komma ut igen på en härlig långpromenad. Så det var ingen större fara med att överkroppen hade varit så trött. De fick nog sitt ändå. Dock kommer det att ta en bra tag innan benen kommer att kunna övertala överkroppen ingen om att det är skönt att springa...

Fler saker som

gör mig glad

¤ en riktigt bra bok
¤ en blöt hundpuss
¤ en viftande hundsvans
¤ sms
¤ efter en riktigt bra kurs
¤ när undervisningen funkar
¤ att laga mat för andra
¤ doften av godis utanför kiosken
¤ D's hand i min (fast det är nog mer lycka än glädje)
¤ att dela skratt med någon
¤ musik
¤ att leta böcker på bibblan
¤ när jag hittar ett trevligt mönster
¤ doften av nybakta bullar
¤ badstranssand mellan tårna
¤ barfota gång

Saker som

gör mig glad

¤ spontanitet
¤ en puss på kinden
¤ att färdigställa något jag skapat
¤ när det är bortplockat och fint
¤ att läsa en riktigt bra bok
¤ när diskbänken/köket är rent på morgonen
¤ god mat
¤ fotoalbum
¤ dagböcker
¤ skrivande
¤ långpromenader med trevligt sällskap
¤ att köra bil
¤ fixa presenter - vilket påminner mig... snart dags igen...
¤ äta långfrukost med nybakt bröd
¤ känna solens strålar mot kinderna
¤ en massa trevliga människor i min närhet
¤ stora fester
¤ tvspel
¤ tulpaner
¤ när D kommer hem från jobb
¤ den söta lappen som sitter på skärmen
¤ kärlek
¤ bara fötter mot gräs
¤ nakna ben mot badvatten
¤ stoltheten efter att jag varit och tränat
¤ att vakna brevid D

En för alla

Den är molande, den pulserar genom hela kroppen och påverkar ens humör negativt. Det är som att gå omkring i ett moln av verk och inget kan jag göra än att vänta ut den. För det går över, försvinner på en vecka och sedan är jag fri i tre för att sedan känna den komma smygande igen.

Nu tillhör inte jag dem som borde klaga för jag har så himla lite. Men på senare tid har det blivit ondare och det berättigar mitt klagande. Så klag klag klag. KLAG. Klag, klag och klag.

Har(e)

Har
Sökt en massa jobb
fått möjligheten att åka på en
men kunde då af inte ville hjälpa till

har
Börjat planera för min nästa kurs
gjort en massa praktiska saker
som att skicka ut pm och sånt

har
Klippt Chewie lite till
nu är hon inte helt sned

har
fått dille på Final Fantasy

har
börjat träna

har snart stickat färdigt min kofta

Do it again

You and me
Fit so tight
Can you do it again
Do it again
Do it again
Can you do it again
/Quotsa

Hatarmigsjälvdag

Det känns så olustigt. Jag känner mig fel, feg, rutten och bara helt enkelt elak. Allt känns bara helt dumt. Hade inte jag funnits med i bilden så hade de fortfarande umgåtts. Jag vill inte vara den som förstör. Med min blotta närvaro förstör jag.

Jag försöker försvara mig med att det var ingen stor grej, det var inte så att jag stal hennes pojkvän eller snodde en massa grejer. Jag hade inte sönder något som var värdefullt eller snackade skit om henne. Allt jag gjorde var att jag flyttade ut vid fel tillfälle och kanske inte på det smidigaste sättet. Men jag betalade mina hyror, slet som ett djur och betalade dubbla hyror i tre månader. Bara på grund av min egen feghet. Hade jag vågat sagt till från början hade det aldrig varit ett problem.

Jag blir så trött över att jag ska gå omkring och mår dåligt över något som hände för nio år sedan. Hallå! Nio år, det är ju helt vansinnigt. Men jag kan inte hjälpa det jag mår illa. Drömde en massa mardrömmar i natt då min sambo inte ville prata om det med mig. Tror inte att han förstår hur det här påverkar mig, hur det får mig att må. Hatar att någon annan, någon som jag sedan länge glömt bort ska komma tillbaka och påverka mitt liv på det här sättet. Det var precis det jag ville undvika förra gången. Påverkan, tjat och gnat. Var på det här sättet, gör så , tänk så här. Varför ska hon komma tillbaka och spöka till det för mig?

Ja jag är ego, tänker bara på mig själv just nu. Borde tänka på min sambo. Borde tänka på honom och gå över och prata med henne en gång för alla. För hans skull. Men hur mycket gör jag inte för hans skull hela tiden. Det här är lite för stort för mig för att göra för någons skull. Därför känner jag mig elak, rutten och fel.

När jag försöker prata med folk om det så, känns det som att de tycker att jag är så dum och elak som jag känner mig. Hur kan du göra så med din pojkvän?! Var inte de bästa vänner och nu kan de inte umågs. Allt är ditt fel! Allt är mitt fel!

Potensgivarna

Denna roman av Karin Brunk Holmqvist om hemmadöttrarna Tilda och Elida - som på ålderns höst bestämmer sig för att starta en postorderfirma i potensökande medel - lockar till skratt och igenkännande leenden.

Så står det på bakisan. Men jag vet inte om jag håller med. Tycker inte att den varken lockar till skratt eller igenkännande. Det är dock ingen dålig bok men kanske lite för alldaglig och menlös. Känns som att jag hade kunnat skriva den lika gärna.

Den får dock en trea för den är inte dålig, bara utan udd.

Stoppad helg

En fullspäckad helg. Fredagen innebar släppfest för en kompis band. Det var väldigt trevligt och en av de bättre konserterna jag sett med dem. Det var som att färdas tillbaka till tidigt nittotal. Men jag pallade inte med att vara kvar så länge då jags skulle upp redan kl sju på lördagen.

Då bar det iväg till Medlefors för att delta i klubbens distriktsårsmöte. Det hela inleddes med en föreläsning som gav mig väldigt mycket. Sedan lite kort inledande möte och så var det dags för middagen. Den brukar alltid vara festlig. Så jag mumsade och åt och lyssnade på skvallrande kvinnor. Ibland blir jag så less på folk som öppet sitter och snackar strunt. Vad vet de, jag kanske känner någon av de där de pratar om. Det är så onödigt. Hade nästan tänkt säga, men du jag tror att det är min mamma du pratar om nu. Resten av kvällen var dock betydligt mer underhållande. Partaj! Fulla brukshundsklubbare brukar föra instressanta diskussioner samt att det då kommer fram mycket mer i hur de ser på hunderi.

Söndagen innebar årsmöte hela dagen, eller tja fram till lunch. Det gick snabbt. Inte så många diskussioner. Jag åt ännu mera mat, det är det som är belöningen för mig, maten. Efter lunch skulle min resekamrat på ytterligare ett möte så jag åkte hem till familjen. Gav systerJ sin present och kollade på slalom. Ganska soft och ganska kort för bara en timme senare ungefär ringde resesällskapet och de var klara.

Hem, så himla trött jag var. Vi fick besök men jag orkade inte hålla ögonen öppna så jag gick och la mig trots att han satt och var trevlig i fotöljen. Kunde bara inte förmå mig att vara vaken.

Så nya friska tag den här veckan!

Spelar inte för att vinna!

Det finns olika typer av spelare, tävlingsmänniskor, dåliga förlorare och så de som bara tycker att det är kul.

För mig är en tävlingsmänniska en sådan som inte ger upp, hur dåligt det än går så fortsätter personen att kämpa ända in i det sista för kanske kan den vinna. Hoppet är det sista som försvinner sägs det ju.

En dålig förlorare blir sur och grinig och ger upp spelet innan det är slut.

Sedan finns de ju i kombination dåliga förlorare som är tävlingsmänniskor. De blir sura och griniga men ger aldrig upp... kanske värsta sorten.

Den sista och trevliga kategorin hör till de människor som bara tycker att det är trevligt.

Jag hör till kategorin dåliga förlorare. Det blir bara tydligare och tydligare. De enda spel jag klarar av att spela, utan att bli sur, är spel där endast jag kan påverka min seger. Typ vanliga sällskapsspel.

På sista tiden har vi spelat strategispel och vet ni vad i strategispel går det bara ut på att vara taskig. Vinna över de andra, överta deras områden och förinta dem. Urk och fy. Där sitter jag och har lagt ner mycket tid och möda med att skapa ett fint område eller vad det nu må vara. Så kan någon annan urken spelare gå in och sno mitt. I vissa spel helt utan fight. Så tråkigt, jag blir på så uselt humör och kan bara inte förmå mig att tycka att det är kul. Det är Alfapet all over again.

Alltså jag blir så ledsen att jag bara vill gråta, sätta mig ned på min stol och stortjuta. Här har jag ansträngt mig och till ingen nytta. Nä jag är ingen strategispelare det är helt klart. Det är bara att inse min begränsning och inte utsätta mig för den typen av spel mer. Jag får hålla mig till TP, och andra sällskapsspel. Som bara går ut på att ha kul.

Lyssnandet

Jag kommer tillbaka till det här med att lyssna. Det är en intressant fråga som jag tycker att vi bör fundera över mycket. Jag vill lära mig bli så bra på att lyssna som jag bara kan. Att på något sätt ställa mig utanför mina egna känslor och bara lyssna. Jag fick några tips imorse.

På morgontv så pratade två kvinnor om par som skiljer sig. Att det faktist inte är så vanligt som vi kanske tror. Att många par kämpar på. Men att det största problemet är att vi inte kan kommunicer eller lyssna. Att vi inte är ärliga med våra egna och andras känslor. De menade att det är bättre att säga på en gång, när en kommer hem från något som varit jobbigt. "Det här var skitjobbigt och jag är trött och sur, det har inget med dig att göra." Då behöver inte den andra parten gå omkring och vara orolig över att den gjort fel eller bli arg för att den blir så dåligt behandlad. Att direkt något kommer på tal säga det att inte gå och bära på saker och tro att det blir bättre. Då lagras det bara tills den dagen då allt exploderar och det kanske är försent. Allt det här kan jag inte annat än att hålla med om och jag tycker även att det funkar bra att göra det på arbetsplatser. Har själv lite erfarenhet av det.

Sedan så gav det tips kring det här med att lyssna. Vet inte vad jag tycker om det men jag tror nog att det kan funka. Alltså när jag berättar något känsligt eller något viktigt för min partner så när jag pratat färdigt ska han/hon återberätta vad jag sagt. Typ "har jag förstått dig rätt om du känner att..." Det kanske skulle kännas fånigt till en början men jag tror nog att det skulle leda till att båda parter känner sig lyssnade på. Den andra går inte bara in i sina egna känlsor och lägger skulden hos sig själv. Utan visar att hon/han verkligen vill förstå vad jag säger. Det är viktigtare att få förståelse än att vältra sig i sina egna känslor. Alltså jag tror på den modellen. Kanske skulle det kännas lite styltigt och svårt till en början men sedan så finns det ju där och blir ett naturligt inslag i de mer allvarliga samtalen. Om en lär sig detta så behöver vi aldrig missförstå eller tillslut tycka att allt bara är för jobbigt.

Allt i kärlekens namn

Hittade en gammal dikt skriven i mars förra året

Med dig var det en kamp
en kamp om liv
om ditt liv

Du tog rodret och styrde
även min jolle styrde du
genom storm och lugna vatten var du kapten

Allt gjorde jag för dig
offrade bort mig själv
gav dig rätten att bestämma

Allt i kärlekens namn

En kärlek så komplicerad och stark
En kärkek vi trodde skulle klara allt

Jag såg inte vad den gjorde med mig
Du såg inte vad den gjorde med oss

Vi ville inte se
blundade oss in i det sista andetaget

Vindens skugga

En roman av Carlos Ruiz Zafón som Marcus rekomenderade. Den har ett flytande språk med härliga målande beskrivningar. Ett och annat “ordspråk” eller meningar att tänka på finns oxå med. Som exempel “En hemlighet betyder lika mycket som den vi helst vill berätta den för“

Så här lyder baksidestexten:
“En av de första sommardagarna 1954 ta den unge Daniel Semperes pappa honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i hjärtat av Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess upphovsman kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen spår efter Julián Carax? Varför bevakar den sadistiske kommisarie Fumero varje steg Daniel tar? Varför börjar Daniels eget liv alltmer att påminna om Julián Carax? När Daniel till slut finnner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en totalt uppslukande berättesle, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.“

Jag ger den här boken en fyra, för spårket och den fantastiskt fängslande historien. Min längtan att besöka Barcelona blir bara starkare och starkare.

Tjejsnack v10 - Vanor & Ovanor

· Nämn en vana du har, något du gör varje dag?
Promenerar
· Vad har du för ovanor?
petar näsan
· Nämn en vana du skulle vilja att du hade.
Att träna regelbundet
· Vad för ovanor stör du dig på hos andra?
Om lathet vore en ovana så... men kanske folk som säger att de ska göra nåt och sedan inte gör det. Typ i förbifarten, jag tar det sen och så händer det inget.
· Har du haft någon gammal vana eller ovana som du skrattar åt idag?
Inte som jag kan komma på, kanske att sminka mig varje dag...

Samtalskonst

Hela förra veckan var så himla jobbig. Jag blev klar med allt för min examen och verkligen arbetslös på allvar. Alltså det har jag ju varit länge men jag har i tanken räddat mig med att jag måste få min utbildning klar. Nu är den klar och jag har panik. Hela förra veckan var misär, jag pendlade i känslorna fram och tillbaka och det är aldrig kul. Eller rättare sagt det är väldigt jobbigt.

När D inte skulle följa till Bygdsiljum blev jag först ledsen för det hade varit så roligt att ha honom där. Att han fick träffa stockholmsM oxå. Men jag måste erkänna att det här var precis vad jag behövde att få umgås med två av mina bästa vänner utan att tänka på något annat. Där samtalen bara flyter på och tysntad inte är något problem. Där det finns en massa kärlek och tillgivenhet. Inte för att jag inte får det från andra vänner det är bara speciellt med de som jag kännt så länge. De står mig så nära och betyder så mycket. En helg i deras självklara sällskap har verkligen gjort mig gott. Nu kan jag ta tag i jobbsökandet med nya krafter. Där samtalen kretsat kring allt och inget, det är så enkelt med vänner som en kännt så länge. Det handlar om allt från husvagnar till solsken. Hur enkelt som helst och utan minsta känsla för att känna sig dum eller korkad. Från allvar till nöje på några sekunder.

Den här helgen har verkligen gjort mig gott på alla sätt och vis, kinderna är rödare och humöret bättre. Krafterna är samlade och jag känner mig som ny. Tack kära vänner för att ni finns!

Tomma ord

Har så mycket jag vill säga men orden känns tomma.

Du sa
- det var nog sista gången vi sågs
Hur ska det kännas
att veta att det kanske var sista gången
att nästa meddelande från honom rör döden
hans död

Hur känns det?

Själv sitter jag här
med en klump i magen
och en känsla av saknad

Vill vara där hos dig
koka ditt te och laga din lunch
läsa högt ur en bok

eller bara lyssna til din sorg

I min tanke är jag där
hos dig

läser ur en bok, kokar ditt te
lagar din middag städar din lägenhet

och lyssnar till din sorg

Till Emm

Bygdsiljum

En sån underbart härlig helg! Hur kunde jag glömma bort hur kul det är att åka slalom. Det är ju balnd det bästa som finns. Friheten, farten och kontrollen. Sedan är det ju inte illa med så bra väder som vi hade, solsken hela helgen.

Jag kan inte riktigt smälta det, tar nog några dagar att bearbeta trevligheterna.

Nu ska jag ta mig i kragen och fixa färdigt inför "årets första" styrelsemöte. Vi ska träffas med alla nya medlemmar, vilket bara kan bli trevligt. Hoppas någon har fixat fika.

Slalom

Nu åker jag till Bygdsiljum för att åka skidor i två dagar... så trevligt!

Ha det så gott

Som en gummiboll

Fram och tillbaka det är dagens melodi.

Hämta en bil med en fungerande vev till bakrutan.

2000 billigare än på det andra stället

Till Ärsboda och köpa blinkerslampor

Hem och hämta handlingslista

Till Strompen

Handla diverse attiraljer bla en febertermometer

Hem och fixa middag

Sedan fixa middag igen, fast den här gången till imorgon

Väntar på att den ena lasagnen ska bli klar så att jag kan sätta in nästa form

Nu ska jag ta och fixa efterrätten

Kvällen kommer att bli lugn då jag måste upp hyfsat tidigt, antagligen åker jag själv då D är snuvig som bara den

Ser så fram emot att få åka skidor och jag håller en tumme för att det kommer att vara lika bra väder som idag. Då blir det till att njuta av

Ska börja sticka den andra ärmen ikväll. Det går undan

Så sjukt

När jag ringde till min bilreparatör så fick jag höra att han trots allt måste beställa en pryl för att den hade helt rostat sönder. Men det vackra i kråksången är att enligt honom skulle samma pryl bara kosta 500. På dyrstället sa de att prylen skulle kosta 1700. Det är över 1000 kronors skillnad på en liten pryl. Vansinne, helt enkelt vanisnne. Jag är glad att jag valde ett annat ställe än det där snobbigt dyra...

Det andra sjuka i mitt liv just nu är D, han ligger och hostar och kraxar i soffan och har riktigt feberglansiga ögon. Kanske borde jag servera honom lite glass? Han är så söt där han ligger och huttrar.

Nästa sjuka sak är min längtan efter FFXII

Sedan är jag så sjuukt nöjd med min nya frisyr, den är så snygg. Som D sa en kombination mellan fundamentalistisk jude och Ellron i Sagan om ringen. Sjukt snyggt är allt jag har att säga.

Nu ska jag gå och pussa på min febersjuke sambo

Botten å upp

Jag visste det, en dag långt nere och sedan är allt som vanligt igen. Fick rensat en massa känslor igår när D kom hem. Det är så skönt att ha en axel att gråta mot, en som säger att det är ok.

Var på en trevlig pysselkväll igår, påbörjade min kofta som om jag håller måttet kommer att bli riktigt super fin. Hoppas att dessa kvällar fortsätter för då kommer jag att lära mig massor.

Sedan planerades det inför helgens skidåkning, jag och D ska stå för middagen på lördag. Jag har mina planer... kanske blir det en kaka oxå. Kladdkaka hade ju varit det ultimata men ME är ju inte så förtjust.

Hade fullt schå igår med att ringa verkstäder till bilen, det går ju inte att åka iväg så långt med en ruta som åker ned hela tiden. Så först ringer jag de som har hand om mitt märke. För det första hade de en väntetid på två veckor. Sedan trodde de att det skulle kosta dem 3000 att göra det hela. Alltså de tar 1200 bara för att utföra arbetet. Blev irriterad och ringde en liten privat mekaniker istället och han sa om han inte måste beställa några delar så kommer det att gå på ca 400. 400!! Det är ju vansinne. Plus att jag tror att han gör ett bättre jobb för han måste vara mer mån om sina kunder. Nu kan det ju bli dyrt i alla fall, han kanske måste betsälla grejer. Men hur kan det vara sådan skillnad?!

Nåja skönt att få det gjort i alla fall.

Nu ska jag sätta mig och skriva potokoll...